Sandskogen är ett fantastiskt rekreaktionsområde på 900 tunnland vars likhet inte många svenska samhällen kan visa upp.
Och Sandskogen är inte bara en skog. Den har i över 100 år inneslutit så mycket av det dagliga livet i Ystad.
Här ser man hur många njuter av den vackra stranden en varm sommardag.
Sommarvillan som blev vandrarhem!
Beach House (tidigare Kantarellen) är en av de många sommarvillor som ligger direkt vid havet i Ystads vackra sandskog, som planterades som erosionsskydd i början av 1900-talet. Sandskogen blev snabbt ett naturligt utflyktsmål för ystadsborna och borgarklassen började bygga sommarvillor i området. För mindre besuttna fanns det möjlighet att köpa bordsplatser i skogen med låsbara skåp.
Här uppstod så småningom en mängd olika stilar, detaljrika trävillor samsades med jugendinspirerade trähus, strama funkisvillor sida vid sida med enkla torp.
Den putsade villan på tomten Kantarellen byggdes åt löjtnanten Per Malmsten 1917 och skiljer sig en del från de dekorerade trävillorna runtom. Beach House huvudbyggnad är stramt hållen, inspirerad av grekiska villor, men har ändå spår av ett slags hemmagjord nationalromantik.
Redan på 1930-talet blev villan vandrarhem. Under krigsåren fick dock vandrarhemsgästerna maka på sig och bereda plats åt svenska kompanier.
Under 50-talet gjordes en tillbyggand av en flygelbyggnad väster om huvudhuset som bands sammans med en mindre byggnad där idag receptionen finns. Annexet som ligger norr om huvudbyggnaden tillkom på 90 talet då man även uppförde sex övernattningsstugor.
Sandskogen i sig bjuder på cykelväger som från start till mål kan ge en dryg mil i utbyte om man man väljer
Militärvägen i riktning österut och efter passagen av det gamla skogvaktarbostället tar in på Badstigen på väg hem.
Mellan träden vid olika tider på dagen kan man skönja de färjor till Polen och Bornholm som ger Ystad en kontinental prägel.
Badstigen slingrar sig fram bara 20-30 meter från en milslång sandstrand som börjar vid det nästan numera försvunna Revhusen.
1926 kunde mannen bli bötfälld om han gick badklädd i vattnet "i anstötlig närhet" till sin hustru. Den paragrafen plockades
bort några år senare och då tog badlivet fart längs hela kusten. Det byggdes rutschbana (försvann vid en storm 1936) och badhytter som dessvärre skapade sociala orättvisor. Bättre bemedlade hyrde en strandtomt på vilken det restes en badhytt av väv eller trä.
Men de byggena utestängde stora delar av stranden för gemene man eftersom den var vikt för arrendatorerna.
Idag är det dessbättre fritt fram och det finns inga speciella badplatser som är mer eftertraktade än andra. När myndigheterna
fick stopp på erosionen genom hövder och badbryggor fördelar sig soldyrkarna jämnt längs hela kustremsan.
Möjligen kan man konstatera att de som vill bli solbrända över hela kroppen drar sig längre österut.
Badhytterna står numera i hundratal i skogskanten norr om Strandvägen.
Till en början var Strandpromenaden en halvannan meter bred stig av sand men i samband med byggandet av värnen i Per Albin-linjen
breddades och asfalterades den. Den döptes till Strandvägen och fick väl samma status som sin namne i Stockholm även om Saltsjöbadsvägen
ganska länge hörde till flanörernas älsklingsstråk. Här promenerade herrskapen. Männen i shorts och promenadkäppar.
Damerna i parasoll och stora hattar.
Sommarvillan som blev Beach House. Bild tagen under krigsåren.
Strandfoto då badhytter stod nere på stranden.
Vykort från 50-talet då flygelbyggnad var nybyggd
Badhytter står nuförtiden norr om Strandvägen. I bakgrund skymtas Beach House